Upplev Bureås historia

Det finns gott om fornminnen i Bureå, särskilt vid Hedkammen och Harrsjöbäcken där man funnit mängder med fångstgropar, boplatser och gravar.

 

Bureå kloster

När Bureås historia kommer på tal, brukar alltid klostret och Bureätten komma upp. Riktigt vad som är sant och inte är lite ovisst, men det är spännande historier.

På Klosterholmen i Bureälven sägs det ha funnits ett kloster under 1400- och 1500-talet. Johannas Bureus, Sveriges första riksantikvarie, skrev om klostret i början av 1600-talet. Det skulle ha grundats av hans släkting Herse Falesson och ha en abbot och 14 bröder. Lämningarna finns kvar och är fornminnesmärkta, men om husgrunderna verkligen kommer från ett kloster är oklart. Det kan ha varit terminarhus som tillhörde franciskanermunkarna. Ett terminarhus var ett ordenshus där bröderna kunde vistas under sina resor i landet.

Man kan se spår av munkarna i Bureås natur än idag i form av medicinalväxter som bröderna odlade och gösen som tros vara inplanterad av dem. Den finns inte i andra vatten i trakten.

Johannes Bureus tillhörde Bureätten, en av Sveriges mest kända medeltida släkter. Släktens kända historia börjar i Bureå på 1300-talet och har beskrivits i Johannes Bureus släktbok. Många har velat skriva in sig i Bureätten eftersom det var viktigt med fina anor och det har spridits många historier om släkten. En del är säkerställt genom dna-teknik medan annat har visat sig vara rent påhitt.

En av männen i Buresläkten hette Fale, och han byggde på faderns fäbodar och kallade det Falmark. Ett namn vi känner igen i namnen på några av byarna vid Bureå och också i att Skellefteå Airport kallas Falmark i folkmun.

Google Maps karta och bilder från Klosterholmen

 

Sågverksindustrin

Bureås industrihistoria började sommaren 1797 vid Strömsholm, några kilometer uppströms Bureälven. Då startade sågverkspatron Olof Tjärnström ett sågverk på platsen. Det sågade virket kördes till lastplatsen vid Bureälvens utlopp med häst och vagn för vidare färd. Sågsäsongen var dock begränsad, för mot slutet av oktober brukade vattenhjulet som drev sågen frysa fast. Idag återstår bara kaphuset till sågen och Strömsholms herrgård.

Google Maps karta till kaphuset på Strömsholm

 

 

1875 byggdes en ångsåg på Snödskäret vid älvens mynning. 1895 installerades elbelysning så det skulle gå såga även under den mörka årstiden. Så småningom byggdes verksamheten ut med hyvleri och ytterligare en ångsåg. Ett helt samhälle byggdes upp runt det ny sågverket och Bureå gick från att vara en liten by till ett industrisamhälle.

Förvaltaren bodde fortfarande på Strömsholm. När J G A Sandberg skulle ta över som bolagets förvaltare byggdes en ny gård en kilometer nedströms Strömsholm. Gården fick namnet Åbacka. Den finns inte kvar, men däremot dess vackra trädgårdspaviljong. Den inhandlades på Världsutställningen i Stockholm 1897 och fraktades upp med båt. Det är den du ser överst på denna sida.

Google Maps karta till trädgårdspaviljongen, Åbacka

1920 bildades Bure Aktiebolag och övertog sågen i Bureå. De byggde även en pappersmassefabrik några år senare. Företaget drabbades av flera bränder, bland annat 1936 när hela brädgården inklusive bogserbåtarna Bure I och Bure II brann upp. Vid den tiden hade Bure AB 600 anställda. Sågverket lades ner 1972 och massafabriken 1992. Bureås storhetstid inom träindustrin ansågs vara över, men det är inte helt sant. Även idag finns intressanta företag inom träbranschen i Bureå, men det får du läsa mer om under företag.

Bure AB:s brukskontor från 1952 innehåller idag Bure Arkiv, ett arbetslivsmuseum. Muséet har öppet för bokade besök. Sommartid ordnas det föreläsningar som har med Bureås historia att göra på söndagar.

Google Maps karta och bild från Bure Arkiv

 

Linnéstigen

"Skogarna är härliga av tall, gran och överflödig björk, så att ingen ort är angenämare i Sverige att resa igenom om sommaren. Jag önskar, att de som vilja bestrida att vissa örter växa i vissa länder, ville visa mig orsaken till att björk, vide, åkerbär, hjortron och blåklockor växa här så överflödigt och varför smörblommorna växa här så mycket att de göra hela ängarna gula, helt sköna att se på."

Så skrev Carl von Linnés om Bureå efter att ha stannat till och vandrat längs Bureälven under sin Lapplandsresa 1732. Till minne av besöket finns idag Linnéstigen, en vandringsled som följer älven från Strömsholm till Bursjön och vidare mot Holmsjön. Det kan vara lite svårt att hitta stigens början, men titta till vänster cirka 70 meter bortanför parkeringen så ser du den (se karta). Efter en kort vandring hör du älvens brus och ser vattnet glimma. Packa picknick-korgen och njut av vandringen!

Ett bra alternativ är att parkera redan vid avfarten från Strömsholmsvägen (före bron mot Strömsholms herrgård). Det blir lite längre att gå, men då kan du passa på att se det gamla kaphuset (se ovan).

En annan påminnelse om sågverksepoken är den smala bron man ser där Linnéstigen möter Bursjöns utlopp. Fundamenten kommer från en av de många dammbyggnader som Bure Bolag lät uppföra.

Karta som visar Linnéstigens sträckning

Google Maps karta och bilder från Linnéstigen

 

 

TILLBAKA